Jag skrev ett sms igår kväll, ett sms som var fyllt av glädje. Det är kanske märkligt att uttrycka glädje i dessa tider men tänker att den också behöver få ta plats. Jag känner en stor glädje inom mig just nu, på ett personligt plan. En glädje som grundar sig i en frihet som jag har jobbat hårt på att få uppleva. Med frihet menar jag att jag känner mig fri i mig själv på ett sätt som jag inte gjort på länge, kanske aldrig. Hela mitt liv har kantats av att försöka anpassa, tona ner, inte vara för mycket, ta beslut som passar in och pleasea andra. Vara tillags. Kliva över mina egna gränser. Göra det som förväntas. Vara mild. Det har varit en 30 år lång brottningsmatch där jag många gånger ifrågasatt mig själv så hårt att jag trott att det är något fel på mig. Jag har bråkat med att våga tillåta det som är jag. Ända sedan jag började i terapi för åtta år sedan så har jag jobbat med att försöka bli vän med den jag är. Jag har stångats och accepterat. Senaste åren har handlat mycket om att befria mig från sådant jag intalat mig själv. Upptäcker fortfarande saker som jag säger till, eller om, mig själv som inte är sanna. Men det går framåt. Glädjen i mig är ett tecken på det. En trygghet. Läs även: → Det här med att vara konflikträdd
