Jag låg på yogamattan med solen som smekte kinderna när jag insåg det "jag måste börja leva". Det stack till i bröstet och jag ville värja mig mot orden. Vadå leva? Jag lever ju. Det gör jag väl? Eller? Den där otäcka meningen följde med mig hem från yogan och har tagit plats i mig sedan dess. Jag måste börja leva. Ja ... Det händer att någon frågar mig om jag anser mig vara frisk efter min utmattningsdepression som jag insjuknade i 2012. Jag brukar svara att jag gör mitt bästa för att hålla mig frisk och att jag lever ett friskt liv. För det gör jag ju. Jag arbetar heltid, ibland mer. Jag tränar, vilar, kan utsättas för stress i perioder om jag får återhämtning direkt efter och jag har en fungerande vardag. Men så insåg jag när de där orden tog form i min skalle: Jag måste börja leva - för att jag är inte riktigt där än. Jag håller mig frisk i mitt friska liv för att jag fortfarande sätter ramar och skapar kontroll. Det är så mycket som jag undviker och inte gör. Jag har skapat mig en fungerande och frisk vardag för att jag har skapat rutiner som ger balans. Då fungerar allt och jag kan njuta. Men jag undviker gärna sådant som rubbar min balans. Och jag väljer bort sådant som jag inte riktigt har kontroll över. Sådant som kräver snabba beslut. Sådant som verkar roligt men som kräver en sen kväll när det är arbetsdag efter och är i en stökig miljö. Sådant som sker för spontant. Sådant som kräver mycket social energi. Fan. Jag måste ju börja leva. För att komma hela vägen så måste jag också våga släppa på kontrollen. Våga släppa fram det där som är livet. Att inte alltid beräkna energi in och ut på kontot. Att inte alltid låta konsekvenstänket bestämma. Att inte alltid ha kontroll och våga förstå att det inte kommer att göra mig sjuk igen. Texten ovan skrev jag i början av oktober förra året. Läste den nu och insåg att det hänt något. Jag har kommit en bit till sedan den här texten skrevs. Jag är inte längre lika fången i kontrollen av det friska livet. Jag tar ut svängarna mer. Jag vågar chansa. Ett litet steg som betyder enormt mycket. Bild: Erik Dilexit