Det här med att sätta gränser kan vara oerhört svårt. Jag tror att många upplever att det är svårt. Hur gör man? När behöver man sätta en gräns? Vad är det att sätta gränser? Fram till för några år sedan så satte jag inte särskilt många gränser i mitt liv. Det finns många exempel på hur jag hade fått ett annorlunda resultat, och mått betydligt bättre, om jag hade vetat hur och när jag skulle sätta mina gränser. Jag lät de flesta och det mesta köra över mig. Jag sade inte ifrån. Jag bad inte om hjälp. Jag undvek konflikter. Jag värdesatte inte mig själv. Jag hängde med. Jag ville att alla skulle må bra, ofta på bekostnad av mig själv. Jag lät folk göra lite som de ville, bara de var glada. Det resulterade i många saker som fick mig att må dåligt i olika grad. > En tidig pojkvän satte vårt förhållande på paus så han kunde vara med andra när det passade honom, sedan blev vi ihop igen, när det passade honom och jag väntade alltid. Han kunde göra det mesta utan att jag sade ifrån. Detta pågick i flera år och han hade all makt i vårt förhållande. Eftersom jag inte satte gränser så kunde han ta det hur långt han ville, jag fanns ju alltid kvar. > Min värdmamma började behandla mig dåligt redan efter några veckor, när jag var Au Pair i USA. Istället för att säga ifrån eller berätta var min gräns gick så lät jag henne hållas, försökte anpassa mig och gjorde allt för att ändra på mig. Det hela utvecklades till psykisk misshandel. Jag satte aldrig någon gräns. > Vänner har genom åren klampat in och bestämt över vår relation. Berättat hur jag ska vara, inte får vara, vem jag får umgås med, vem jag inte får umgås med, hur jag ska se ut, hur jag inte får se ut, hur min personlighet ska vara och inte vara osv. Det här är bara några små, korta exempel. Jag önskar att vi pratar om det här med att sätta gränser. Vad har ni för relation till det? Tycker ni att det är svårt? Sätter ni gränser? Berätta gärna hur ni upplever det. Kram!
