Jag tog precis ett beslut helt baserat på känslan i kroppen. Igen. Det var inte längesedan jag fortfarande kämpade med att släppa fram intuitionen och låta den helhjärtat vara min riktning i allt, men sedan det beslutet togs leder den mig. Jag har alltid vetat instinktivt och haft en tydlig riktning från kroppen men motarbetat den eftersom det stämplas som något flummigt, icke logiskt och som att man inte tar ett beslut på "rätt" grunder om man inte använder skallen som främsta verktyg. Stora delar av mitt vuxna liv har därför handlat om att försöka landa i hur jag fungerar och vad jag behöver. När jag blickar tillbaka så är ändå alla mina bästa och mest omfattande beslut tagna på intuition och känsla, trots att jag kämpat emot så har det i de riktigt avgörande stunderna varit för starkt för att ignorera och det har vunnit varje gång. Nu när jag uttalat låter intuitionen leda mig innebär det att även det till synes lilla i vardagen kan ändras baserat på hur systemet inuti reagerar. Det har på riktigt förändrat livet. Den dagliga kontakten med det som kommer till mig gör allt betydligt mer spännande och tillitsfullt. Läs även: Tid har gått, sår har läkt och nu är en annan tid
