Livet just nu. Befinner mig i en rejäl "ömsa skinn"-period med allt vad det innebär. Bökigt, stökigt, förvirrande, självklart, rätt, svårt, utmanande och allt däremellan. Mycket faller på plats samtidigt som det känns som att hela livet är på paus. Jag är stundtals helt dränerad och ändå hoppfull. Varje dag som går gör saker och ting lite klarare, lite nyktrare. Kan bäst beskriva det som att livet har utmanat utav helvete under lång tid, samtidigt som "allt" kastades upp i kris, kaos, frågetecken och otydlighet och nu börjar saker landa och rota sig, långsamt och varsamt. Avsluta gammalt, säga hejdå till destruktivt, välkomna nytt och på riktigt göra avstamp för att välkomna nytt. Vilar i känslan av att man aldrig blir klar och att varje steg fördjupar och bygger trygghet inuti. Jag går i gamla fällor och lär mig på nytt, om och om igen. Som man ju gör när man är i förändring. Det tar tid att praktisera annorlunda för att cementera det nya normala. <3
