Skrev den här texten på sista dagen av 2019. Pirret inför att kliva in i ett nytt decennium fanns där, finns fortfarande. Men aldrig hade man kunnat förutspå hur 2020 skulle kasta omkull världen. När jag läser texten nedan så känner jag massor. Tacksamhet. Shit, att det var hit jag skulle komma. Där och då upplevde jag att jag kommit långt. Ett år till har gjort massor. Livet lär en hela tiden. Känslan av att "det är roligt att leva, det är spännande" består. Såhär kändes det i hjärtat då, för snart ett år sedan ↓ Sista dagen av 2019. Ett nytt år stundar. Vi kliver in i ett nytt decennium. Och känslan i mig säger ”jädrar vad gött”. Eller som jag kommit på mig själv med att säga flera gånger den senaste tiden – det är roligt att leva, det är spännande. Och jag är så tacksam över att få ha den känslan nu. Att efter det här på många sätt pissiga, svåra, kaosartade, påfrestande, utmanande, prövande skitåret ändå landade här. Med en känsla av att livet är roligt och spännande. Att jag börjar landa i något nytt, eller i vart fall börjar fälla ut vingar och stödhjul och allt som behövs för att kunna göra en mjuk landning på ny mark. Mark jag aldrig trodde att jag skulle vara på för bara ett år sedan. Har lärt mig massor det här året. Fått så många nya insikter. Lärt känna mig själv på ett djupare plan. Hittat tillbaka till mig själv. Prövat, ifrågasatt, utmanade, lärt, testat, jobbat, förlåtit och gjort ta mig fan allt med mig själv. En av de insikter som gjort mest intryck är att förstå att jag trivs och behöver förändring för att må bra. Att jag går igång på det. Av någon anledning så hade jag inte så bra koll på det. Och det här med att jag alltid trott att jag har haft två personligheter eller till och med haft något fel för jag känt mig så osynkad i mig själv, det fick en förklaring. Den korta versionen är att jag tappar allt inklusivt mig själv när jag försöker att pressa in mig själv i någon jävla ram där ingenting passar. Det går sönder då. Jag går sönder då. Har visst hållit på med det hela mitt liv av någon anledning. Behöver sluta med det. Jobbar på att sluta med det. Viktigaste insikten inför det nya decenniet och det här kanske till och med viktigaste av allt: Vi pratar alltid om att folk ska få vara sig själva, att vi ska tillåta alla att vara sig själva. Men vi måste börja med att tillåta oss själva att vara oss själva. Hur ofta är vi inte våra egna största käftsmällar i det och trycker undan delar av oss själva som kanske inte tros passa in. Och välj dig själv varje dag med samma självklarhet som du väljer att fortsätta leva med en eventuell partner som du älskar. Välj dig själv med samma kärlek. Och tillåt dig själv att vara du. För det händer ibland, eller ofta, att vi själva inte ens tillåter oss det och hur ska då någon annan göra det.
