Det slog mig att våren varit innehållsrik på alla sätt. Dels med jobb som varit kreativt, nytt, roligt och utmanande och dels har jag fått röra på mig mycket – framförallt mellan Stockholm och Malmö eftersom min kille bor där plus att vi har fått ett helt ljuvligt dygn i skärgården, en långhelg i Göteborg och en vecka i Sälen tillsammans. Jag och Edith har hälsat på mina föräldrar i Dalarna ett par gånger och det tysta retreatet jag och Sjödén gjorde.Det har varit fullt upp, många tågresor och packat schema. Jag älskar skiten! Det ger så mycket att få uppleva, sticka iväg och testa nytt. Att få vara på olika platser och göra olika. Att ingen dag eller vecka är den andra lik, både i jobbet och privatlivet. Tänker att det så lätt kan bli något jobbigt, att det flängs eller är hattigt men jag upplever det inte alls så. Behöver packa lite smartare och ha några grejer som alltid ligger redo bara.Jag uppskattar verkligen rutiner men behöver minst lika mycket förändring för att må bra. Att vara iväg ger kraft och inspiration och det känns värdefullt att ha landat i det. Försökte länge intala mig att jag är en hemmakatt, att jag trivs bäst när det är inrutat (en livräddare efter utmattningen) och att jag behövde mycket egentid utan människor. Har insett att verkligheten ser väldigt annorlunda ut. Det krävdes många rundor i att lära känna mig själv innan det lossnade och poletten trillade ner. Jag är en person som behöver mycket stimulans, som växer av att utforska och upptäcka och som söker förändring, ofta. Vill framåt, släpper mer och mer på hur saker och ting ska gå till enligt någon norm. Den kanske viktigaste insikten (äsch, en bland många) är att jag får energi av människor – även om jag också behöver landa hemma med jämna mellanrum. Har ofta gått vilse i det där och trodde ett tag att jag var introvert, vilket alla som känner mig fnissar åt eftersom det är så bakvänt.Nu vet jag knappt vad den här texten började, men det här ville visst komma ut. Det här med att utforska vem man är, det är så mycket fint i att den resan aldrig tar slut. Att man får fortsätta lära känna sig själv, upptäcka nya sidor, ändra sig, utvecklas, gå vilse, hitta fram, hitta hem och allt där emellan under livet. Att man aldrig blir klar.Läs även: Hur ofta tränar du?
