Det är snart en månad sedan jag skrev inlägget "livsfas: läkning pågår". Sedan dess har jag gett utrymme till återhämtning och nu börjar det kännas! Kroppen svarar så fint och batterierna börjar laddas upp. De senaste dagarna har till och med känslan av "sminka en bajskorv" släppt och behovet av att gömma sig under kepsen har minskat. Det låter banalt men när man känner sig så sliten som jag gjort blir det sjumilakliv i skillnad. LJUVLIGT att sakta men säkert få mer och mer energi, känna grundglädjen få större utrymme och att det börjar kännas mer och mer välbekant inuti. Är så tacksam för att livet hittills lärt mig att det inte finns några genvägar när man är trött och sliten. Det enda - och viktigaste - är att man lyssnar in, möter behovet av återhämtning och låter det ta den tid det tar att fylla upp. Och en annan viktig lärdom: Att bara för att det börjar fyllas upp så är det inte läge att direkt börjar köra på, utan fortsätter precis som nu ett tag till. Återhämtning i fokus <3 Så fint det känns!Läs även: Livsfas, läkning pågår
