Jag började låta saker gro för en tid sedan och det kan vara något av det bästa jag gjort. Har alltid haft en tendens att kasta mig på saker och ting utan att tänka. Vill du följa med på det här? JA! Vill du jobba med oss på det här? Självklart! Vill du göra det här? Jamen ja! Vill du vill du vill du vill du? Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Och sedan jävla skit, nej det vill jag inte, kan inte, orkar inte, vill inte, orkar inte, vill inte. Och så sitter jag där och ångrar mig, biter ihop och känner att jag tagit förhastade beslut. Stora som att kasta mig in i projekt för att jag får feeling och inte kan hejda mig. Små som att tacka ja till att hänga med på brunch jättetidigt fast jag jobbat sent hela veckan, är sociala trött och slut som människa. Men så började jag ändra det här beteendet någonstans längs vägen. Slutade tacka ja direkt och började fundera och tacka ja eller nej efter en stund reflektion. Slutade att lova saker på plats. Slutade att ge mig själv deadlines fast ingen bett om dem. "Kan du skicka det här till mig sen", mitt svar "ja, jag gör det om en timme/imorgon bitti/på torsdag". Varför? Önskemålet var ju bara "sen". Och nu låter jag saker gro. Särskilt större projekt får gro och prövas både en och tre gånger innan de ens övervägs att kliva på. Jag litar på att saker faller på plats om det är meningen. Vågar avvakta. Lägger stor vikt vid att saker och ting behöver få landa innan man vet hur man behöver göra. Även när det kommer till mindre grejer så tackar jag ja eller nej först efter att ha sett över kalendern, kollat med Kim, tittat i kalendern igen och sett hur det blir om jag tackar ja till det här, hur påverkas då samma dag eller dagen efter? Och sedan känner jag in om jag vill och orkar och först efter allt det här så ger jag besked. Processen tar såklart bara några minuter men det gör stor skillnad och jag är mer tillfreds eftersom jag slipper göra saker jag ångrar att jag tackat ja till och allt det där. Frasen "tackar ju ja till något så tackar du också nej till något annat" ligger också nära till hands. Tycker den är så skön att ha med sig. Gud, det var bara några tankar men det blev en hel roman. Någon som känner igen sig?
