Jag pratade nyligen med en journalist från Expressen om utmattning och utbrändhet och fick frågan om hur det kommer sig att jag blev utbränd. Det är en återkommande fråga som såklart är helt relevant och viktig att ställa. Varför blev jag egentligen utbränd? En fråga som jag försökt svara på så många gånger att jag tappat räkningen. Varför blev jag utbränd, sjuk, utmattad. Varför? Jag valde länge att svara att det berodde på den psykiska misshandel jag utsattes för som 19 åring. Efter studenten flyttade jag till Washington DC i USA för att leva den "amerikanska drömmen" och jobba som au pair. Den bubblan sprack ganska snabbt när min värdmamma började bryta ner mig mentalt. Efter att ha försökt överleva (läs: bitit ihop och accepterat misshandeln) i 9 månader så avbröt jag tillslut och tog mig hem. Väl hemma så stängde jag av allt och bakade in mitt trauma långt inom mig själv. Redo att glömma. Istället för att bearbeta det som hänt så började jag att jobba hårt. Väldigt hårt. De kommande åren hade jag extrajobb ihop med heltidsjobb och pluggade samtidigt som heltidsjobb och extrajobb. Ett annat enkelt svar på frågan om varför jag blev utbränd är att jag jobbade otroligt hårt med minimal återhämtning och vila i flera års tid. Tillslut säger kroppen ifrån och stänger ner. Men inget av dessa svar är såklart helt korrekt eller tillräckligt. Inte ens såhär i ett relativt långt blogginlägg kan jag ge ett helt utförligt svar på varför jag blev sjuk. Men idag vet jag att det är en kombination av trasig självkänsla, den psykiska misshandeln, min oförmåga att respektera mig själv, det faktum att jag inte kunde sätta gränser och lät folk kliva rakt över mig, den tunga arbetsbelastningen i kombination med minimal återhämtning, min konflikträdsla och att jag alltid tillät alla andra styra mig. Och lite annat. Det tog lång tid innan jag förstod det här. I många år, även efter sjukskrivning, rehab, identitetskriser och terapi, så valde jag att skylla allt på de två första svaren. Men jag vet ju att det var något i mig som fattades när jag hamnade i en situation som urartade till psykisk misshandel. Hade jag vart bättre rustad och tryggare i mig själv så hade jag aldrig accepterat det och låtit det hända. Alltså var misshandeln egentligen bara ett symtom på något större som var trasigt inom mig. Och ja, varför jag och många andra blir sjuka i utmattning? Det går aldrig att ge ett enkelt svar på den frågan. Och ibland så vet vi inte själva än och ibland så orkar vi inte ge hela svaret för att det är att blotta sig själv själv och sina svagheter på ett fruktansvärt obehagligt sätt.
