Räknade ut att det nu är 11 veckor sedan jag slutade med kaffe. Eller jag ogillar ju att benämna saker och ting så definitivt eftersom livet är öppet och allt kan ändras så det är 11 veckor sedan jag pausade mitt kaffedrickande. Vad har egentligen hänt sedan dess? Hur känns det? Är det någon skillnad? Massor! BRA! JA! Det är väl det enklaste sättet att sammanfatta det på. Jag har ju som sagt druckit kaffe innerligt och passionerat sedan jag tvingades lära mig smaken i samband med min barista-kurs 2009. Kaffe har varit mitt glädjepiller, morgonmys och en given följeslagare under dagen. Älskar doften, älskar ritualen på morgonen, älskar ljudet av kaffebryggaren, älskar smaken, älskar känslan av en varm kopp i mina händer. Därför har det aldrig funnits några frågetecken kring att dricka det. Men. Så började min kropp krångla i våras och jag var på utredning. Det var något som inte stämde och i väntan på provsvar och i frustrationen av att vilja GÖRA NÅGONTING så hoppade jag över kaffet. Jag har ju läst mer och mer om hur kaffe verkar påverka kvinnokroppen, hormoner, menscykeln och hela systemet så det fanns med i bakhuvudet men själva "nu skiter jag i det ett tag och ser vad som händer" kom snarare ur frustrationen i att vilja hjälpa min kropp utan att ännu veta hur. Och ingenting och allting hände nästan direkt. Med ingenting menar jag att det var ingen abstinens, ingen huvudvärk och inga märkbara jobbiga effekter. Med allting menar jag att det landade en annan känsla på några få dagar. Kort därefter hade jag min vanligtvis mest intensiva PMS-period - den här gången ingenting. Såhär 11 veckor utan kaffe kan jag utan överdrift säga att hur mycket jag än älskar det (och saknar det) så är belöningen i hur jag mår och känner mig så enormt stor att jag inte ens är sugen på att börja igen. Hela mitt väsen mår så mycket bättre. Magen är lugnare, ingen PMS, ett känslomässigt lugn finns och jag upplever att helheten är så mycket mer behaglig. Kort sammanfattat så mår jag så mycket bättre att det inte känns som ett alternativ att börja igen. Var inte beredd på att det skulle vara sådan enormt stor skillnad men är så enormt tacksam för det där frustrerade infallet. Som det är nu njuter jag av känslan i kropp och sinne så får framtiden utvisa om det finns skummiga cappuccinos i den eller ej. Läs även: Sluta med kaffe = mindre PMS?
