Min 35e födelsedag började med tända ljus och bakelser i sängen innan förskolelämningen. De hade pyntat med ballonger och serverade kaffe och presenter med sång och pussar. Pirr inuti! Vi lämnade på förskolan hand i hand alla tre och vi två fortsatte till ett möte som liknade inget annat jag upplevt. På väg därifrån pratar jag om skalkläder till barn när han omfamnar mig och viskar något om Paris i mitt öra. Vadsadudsadu? Vi ska till Paris älskling! Ett och ett halvt dygn senare sitter vi på ett franskt bistro och äter saker som lät läskiga på menyn men som smakar förvånansvärt gott. Servitören ringlar smält choklad över desserten, det myllrar i lokalen och jag tittar på honom och tänker hur knäppt livet är. Att jag får uppleva livet med honom nu. Att mitt trettiofemte år i livet inleds såhär, med utsikt över Eiffeltornet från hotellrummet och hans famn som min. Läs även: Mer om min ensamresa
