Jag har skrivit om det förr och jag kan inte låta bli att skriva det igen. Det händer något med mig när jag kommer ut till sommarstugan, till skogen. Allt blir lite vackrare, andetagen lite djupare och hela livet känns så snällt. Det är som att de oändligt vackra vyerna, lugnet, tystnaden och kravlösheten balsamerar mig. Får mig att borra ner fötterna i marken och bara vara. Och det blir alltid ännu bättre när vi kliver i båten på kvällen och ror över den stilla sjön. Ser molnen skingras och möta solnedgången. Där och då förstår jag vad lycka är. Så enkel och naken. Min bästa plats för återhämtning.
