Sitter i syrrans soffa och äter kefir. Hade egentligen tänkt ligga nerbäddad vid det här laget men behöver den här stunden att bara sitta. Stod i köket och tog reda på disken när jag upptäckte att det känns lättare att dra djupa andetag nu. Det går ner i magen utan större ansträngning. Så var det inte för ett par dagar sedan. Inser att bilden inte passar så bra till det här inlägget men det är den enda som togs idag och en fika blir väl aldrig fel. Hur som helst. Veckan som kommer är speciell på så många olika sätt. Framförallt för att jag får tillträde till min nya lägenhet på fredag. Mitt första alldeles egna hem. Har aldrig någonsin tidigare bott ensam (bor ju med Edith såklart men ni förstår), bara hemma, i kollektiv med kompisar och sambo. Undrar hur det är. Och i början på nästa vecka så flyttar bloggen. Och på tisdag får jag äntligen berätta allt om Malmö. Och nu när ni vet vad jag går igenom så känns allt mycket lättare. Det är nog svårt eller omöjligt för någon som inte levt med sina bloggläsare i 10 år att förstå, men att dölja saker för bloggen tär sönder mig. Det är som att undanhålla saker för sina nära vänner och det påverkar på ett sätt som inte går att förklara. Förutom er kärlek så är jag helt överväldigad över allt stöd och omtanke som kommer från oväntat håll. Kvinnor som jag har i min bekantskapskrets eller jobbat/jobbar med har uttryckt att de vill stötta, finns, ställer upp osv. om och när jag behöver. Har nog aldrig tidigare upplevt den här typen av systerskap som det är. Någon erbjöd sig att passa Edith, att gråta ut, en annan som bara haft en strikt arbetsrelation erbjöd sig att ses och prata för att hon gått igenom liknande och många har sagt att de finns och stöttar. Och vad vill jag säga med det? Om du funderar på att gå igenom något liknande men tvekar för att du tror att du ska bli ensam - du kommer inte att vara det. Människor kommer att finnas där och stötta dig, även från de mest oväntade håll. En klok själ sa det till mig i somras och hon hade helt rätt. För det är en annan sak jag inte räknat med. Att ni är flera som skrivit till mig och berättat att ni funderar på separation eller att inte mår bra i era relationer men att ni inte vågar ta steget. Därför skriver jag det ovan. Du kommer inte att vara ensam.
