Bläddrade i kamerarullen och insåg att jag helt missat att berätta om en alldeles ljuvlig liten stund i augusti. Låt oss ta tidsmaskinen tillbaka till exakt då. Det var nämligen dags för mig att hänga med mig själv för första gången sedan förlossningen! Ingen bebis, ingen annan, bara jag för ett par timmar. Välbehövligt och påfyllande efter sju månader med en liten älskling tätt intill 24/7. Jag inledde det hela med en efterlängtad löptur för att känna på maskineriet. Här följer en trestegsraket i lycka varsågoda: Redo lyfta var känslan! Ja lite ostigt men så får det vara. Det kändes så förbaskat underbart att svettas och kuta en sväng att jag blev alldeles lycklig inuti. Sprang lilla rundan för att börja mjukt och tog en omväg hem för att stanna vid bryggan. Det kändes ju smått olagligt att inte kasta sig i havet efter detta. Tillbaka hemma blev det dusch, ställa till med fikabricka och placera stjärten på en stol i solen. Ahhhhh. Stör ej, njuteri pågår <3 Hade såklart fint sällskap av damerna. Tre olika sorters kakor som Tareq hade shoppat till mig för just den här stunden. Så där satt jag tills de kom tillbaka, pratade med hönsen, fikade och läste och njöt så in i! Rekommenderar för övrigt Emily Henrys böcker massor.Tänker allt oftare på att det snart kommer att finnas utrymme för sådant här snart igen. När huset är klart öppnar livet - tiden upp sig igen och som jag vill göra grejer då! Allt som stått på vänt de här två åren. Träffa vänner oftare, läsa mer, träna i vårt hemmagym, baka, greja i trädgården, plocka upp ridningen igen, åka på semester, vara ledig och GLO <3 Längtar!
