Jag får fortfarande så många mail och DM´s från personer som funderar på att bryta upp sin relation. Hur vet man vad som är rätt? Hur ska man tänka? Det finns ju absolut ingen annan än en själv som kan veta vad som är rätt eller vad som kommer vara det bästa beslutet, men eftersom det är så många som fortfarande frågar så har jag skrivit ner några tankar i hopp om att det kanske kan bidra med något till någon. - Våga vara ärlig och helt ocensurerad med dig själv. Fånga upp det som skaver och börja uttrycka det för dig själv. Skriv av dig, prata högt för dig själv, vrid och vänd på känslor och perspektiv tills du är redo att ta nästa steg. - Berätta för din partner var du befinner dig och bjud in hen i processen. Håll det inte för dig själv. Var ärlig och prata om det tillsammans. Föreslå att ni ska ta det vidare till en parterapeut som kan hjälpa er vidare?- Välj ut någon eller några få som du litar på och känner dig trygg med och ventilera med dem. Helst människor som du vet vill ditt bästa, som lyssnar mer än har egna åsikter och som värnar om dig ur ett större perspektiv och kan hjälpa dig att bolla känslor och tankar. - Om det inte finns några sådana i din närhet, eller om du känner att det inte räcker: Gå i samtal. En oberoende part i ett tryggt rum är ovärderligt. - Ställ frågor till dig själv: Vad längtar du efter? Vad saknar du som det är just nu? Vad behöver du som du upplever att du inte får? Hur skulle livet se ut om du inte var tillsammans med din partner? Hur skulle det kännas att se din partner med en ny person? Hur känner du för att träffa andra? Hur skulle livet se ut om du levde själv? - "När livet kräver mer av dig, behöver du kräva mindre av dig själv". Att vara i en sådan här process är något av det mest krävande man kan gå igenom, sänk kraven och släpp så mycket som möjligt för att kunna vara i processen som det kräver. - Ge det tid. Har man barn tillsammans och/eller har varit tillsammans länge kommer det innebära svackor och tyngre perioder. Ha en öppen dialog och ge det tid. Rusa inte fram till ett livsavgörande beslut i affekt. - När du väl landat i beslutet och hjärtat säger vad du behöver göra, dra inte ut på det. En klok person sa till mig "för varje dag som går sedan du tagit beslutet är en dag som tär på den nya relationen" och precis så är det. När beslutet är fattat omvandlas den befintliga relationen till något annat och det behöver tid att få växa och läka i den nya sanna konstellationen. - Det här med att det skulle vara ett misstag att relationer avslutas, befria dig från det. Om du vet i hjärtat att du har gjort - och gett allt - då är det precis så och i det finns inget misstag. Man hjälper ingen genom att hålla fast i en dålig relation och därmed hindra varandra från att gå vidare och hitta genuin lycka på annat håll. Människor kommer och går i ens liv och man har ingen rätt att hålla kvar någon.Det finns såklart så mycket mer att skriva men jag stannar här för nu. Att gå igenom en separation eller skilsmässa är något av det svåraste som finns. Ge dig själv utrymme att vara i det som är. En fot framför den andra. Var ärlig med den lever med. Och ... det kommer att bli bättre. Tid gör skillnad, för alla iblandade. Du som läser detta får gärna lägga till tips eller erfarenheter i kommentarsfältet <3 - Läs även: Så mycket jag missar för att jag bestämt mig!
