Härmed överger jag mina gamla valda sanningar. Hej då till er må ni aldrig komma tillbaka. Det här är saker jag sagt till mig själv i flera år. En del kommer från mig, en del har skapats av andra. Det är valda sanningar som skadat, förminskat och tärt - vissa på ytan och vissa har påverkat hela min person på djupet. Det är inte bara vad själva orden säger utan hur de påverkar, hänger ihop med destruktiva mönster och vilken effekt de har i det långa loppet. Det här är valda sanningar som jag utmanat, jobbat med och nu med handen på hjärtat kan överge. Observera att det här är mina valda sanningar som blir destruktiva för hur de använts om mig och min person, det är alltså inte fel att vara t.ex. introvert. Det förstår ni säkert men vill lägga till det ändå. ”Jag har ingen humor” ”Jag har dålig humor” ”Jag har ingen koll på saker” ”Jag har dåligt minne”. ”Jag är ingen entreprenör” ”Jag är ingen företagare” ”Jag skjuter upp saker” ”Jag är en introvert person” ”Jag är ambivert” ”Jag är 85 år gammal” ”Jag bejakar min inre tant” ”Jag vill flytta ut på landet och ta det lugnt” ”Jag är inte så smart” ”Jag är inte så intelligent” ”Jag kan vara för mycket” ”Jag har svårt att gråta” ”Jag är i min egen bubbla” ”Jag är en heliumballong som man behöver knyta fast” ”Jag är disträ” ”Jag är expert på att stänga av känslor” ”Jag är godtrogen och naiv” ”Jag grovgör saker dvs slarvar” ”Jag gör saker ganska bra, men inte perfekt” ”Jag är långsam” ”Jag passar inte i färg” ”Jag kan inte bära upp färg och mönster” ”Jag passar inte i utsläppt hår” ”Jag kan inte ha linne pga mina armar”. ”Jag är för lång” ”Jag är inte så social egentligen” ”Jag är kusinen från landet” ”Jag är konflikträdd” ”Jag är ingen tävlingsmänniska” - Hej då till er må ni aldrig komma tillbaka.
