Ibland kommer frågan hur det är att leva ihop när man har stor åldersskillnad. Hur är det att ha en partner som är så pass mycket äldre än en själv och hur påverkar det? Klart vi är medvetna om att det skiljer 19 år mellan oss på pappret, men den märks inte mellan oss. Den gör sig inte påmind i vare sig vardag, attraktion, referensramar, värderingar eller annat. Gissar att det antagligen beror på att våra personligheter är så kompatibla, att vi är på samma plats i livet, vill åt samma håll, delar värderingar och fungerar rätt lika, men så är det ju med det mesta oavsett ålderskillnad eller ej. Å andra sidan kan åldersskillnad säkerligen påverka massor om man är på helt olika platser, är väldigt olika i sin personlighet, vill åt olika håll i livet och allt det där, men frågan är ju om det då har att göra med ålder att göra eller om det också är kombination av många olika faktorer. Som med allt finns det säkerligen inte ett rätt svar. I vårt fall är det bara att damma av den gamla klyschan "åldern bara är en siffra" och ansluta sig till ledet. Min kille är 54, jag är 35 och den gemensamma känslan är att vi hittade hem i varandra. Vad har ni för erfarenheter av åldersskillnad i relationer? Läs även: Platsen som valde oss
