För snart ett år sedan började jag en utredning för att försöka få svar på varför jag inte mådde bra. Det hela landade tillslut i provsvar som visade läckande tarm och flera matintoleranser (bl.a. komjölk), lättnaden i att få svar var enorm men frustrationen över att behöva "krångla med maten" var stor. Ni som följer mig vet att jag äter allt och aldrig utesluter mat frivilligt. Men i och med att provsvaren visade som de gjorde och min hälsa behövde en förändring var det bara att börja testa för att se om det hade någon effekt. Jag lade om kosten enligt de direktiv jag fick vilket innebar att låta bli bl.a. komjölk, gluten, äggvita. För att verkligen göra det ordentligt följde jag det strikt under ungefär 3-4 månader - och skillnaden blev markant. Den kemiska nedstämdheten som jag kämpat med så länge försvann successivt och magen mådde så enormt mycket bättre. Den emotionella delen var lite knepigare eftersom jag fullkomligt avskyr att inte kunna äta allt och hur jag vill. Första gången vi gick på restaurang och jag insåg att verkligheten nu gått från "vad är jag sugen på" till "finns det eventuellt något mjölkfritt på menyn som funkar" så grät jag i menyn. Det hela kändes som en oförtjänt bestraffning.Nu när det gått nästan ett år har jag väl landat i någon form av acceptans. De få gånger jag provat att äta mjölk (som är den största boven för mig enligt blodproven) så ja ... det märks och är inte värt det om man säger så. Det kan låta fånigt men det faktum att jag inte tål och därmed långsamt blir sjuk i kroppen av det godaste som finns (smör, yoghurt, grädde, glass, fil, OST ...) är fortfarande under bearbetning. Herregud det stod "Bollnäsfil i mitt hjärta" på min studentmössa för att jag älskar mjölkprodukter så mycket, men att äntligen ha fått svar på något som varit ett mysterium i flera år väger tyngre. Jag mår tusen gånger bättre nu än innan. Den kemiska nedstämdheten är icke existerande, magen lugnare (om än inte perfekt men definitivt under läkning) och hela systemet känns friskare och piggare än innan. Nu för tiden äter jag enkom strikt mjölkfritt eftersom det är det som gör störst påverkan. Äter gluten men skippar äggvita när det är möjligt (som i äggröran på morgonen). En del av mig hoppas såklart att det här ska ändras och att jag på något magiskt sätt ska kunna börja äta mjölk igen, men tills dess fokuserar jag på det jag kan äta och njuter av det - och deppar ibland lite över missad vispgrädde eller att behöva avstå någon smörig kaka. Tack och lov finns det massor med grejer man kan äta istället <3 Läs mer: Mina provsvar visade varför jag inte mått bra
