Hur mår jag just nu? En fråga jag ställt mig själv flera gånger den senaste tiden. Och nu unnar jag mig att svara på den mer utförligt. Tröttheten: Återkommer till att jag är trött och sliten. Fullt rimligt med tanke på separation och alla dess känslor och utmaningar, flytt, renovering, jobb och ett nytt liv med allt vad det innebär. Har sovit för lite de senaste månaderna då fixandet tagit så stor plats. Är nu så pass i ordning att det kommer vara högsta prio från och med nu. Sömn är det viktigaste och snällaste jag kan ge mig själv. Lugnet: Trots allt som hänt det här året så har jag haft ett inneboende lugn som jag knappt vet vart det kommer ifrån. Och jag vilar i det. Trots allt som pågår så skänker det här lugnet en trygghet som är så djupt rotad. Har känt att hela resan med min utbrändhet byggde en stark grund att stå på – men det senaste året slår nästan det. Efter det här så känner jag mig stark och trygg på ett helt nytt sätt. Vill vårda det ömt. Kroppen: Har inte haft förmågan att hitta en ny träningsrutin i allt kaos (vi bytte kontor samtidigt som jag flyttade och har inget kort någonstans) och kvällarna har ägnats åt att fixa allt hemma. Har cyklat och burit och promenerat och sträckt ut och lyft och varit aktiv på mängder med sätt - och nu behöver kroppen styrketräning. Renodlade jädra tunga lyft och gummiband och sådant som ökar blodcirkulationen. Och stunder på yogamattan. Nu är jag redo att lägga fokus här och få bort de smärtor som kommit i nacke och axlar av anspänning, känslor och dåliga arbetspositioner. Måendet: Jag känner mig ofta glad. Och när jag inte gör det så är det rejäla skitdagar. Riktigt pissdagar. Mycket antingen eller. Fylld av energi, frihetskänslor och jäklaranamma osv. Berörd och glad. Eller raka motsatsen. Ångest. Frustration. Ilska. Dåligt humör. Bristande tålamod. Allt eller inget. Tänker att det är en naturlig del av processen och mycket som behöver komma ut. Gråter ofta nu. Alltid på söndagarna när Edith blir hämtad. Ofta i veckorna också. Gråten ligger alltid nära skrattet, inte sällan kommer båda samtidigt. Sörjer och gläds livet. Kärlek: Har nämnt det innan men fy fan vad ens nära och kära är viktiga. Är det något den här perioden har lärt mig (och det är mycket) så är det att människor ställer upp när man ber om det och när man inte inser att man borde be om det. Och jag har på riktigt lärt mig att jag inte behöver klara allting själv, inte bita ihop. Även om jag fortfarande helst gråter i min ensamhet så ber jag om hjälp på ett annat sätt än innan. Och berättar mer när det känns skit. Livet: Trivs så bra i min lägenhet. Edith verkar trivas och sa häromdagen att det är mysigt hemma. Och igår sa hon ”Edith älskar pappa och älska mamma ni blir glada då” och jag höll på att avlida av alla möjliga känslor. Älskade, älskade unge. Ser fram emot att göra färdigt hemma och sedan lägga tiden på att njuta och ta hand om mig själv och henne efter allt.
