Något som kan låta banalt men som varit oerhört befriande under den senaste månadens fokus på återhämtning är att pausa utseendet. Hallelujah så gött! Jag tycker i grund och botten om att greja med kläder och piff. Det är något härligt som jag gör för att förstärka en god känsla. Som att bära kostymer, ha färgglada naglar eller många ringar på fingrarna till vardags. Det gör mig glad och känns sällan belastande. Men den här våren har allt som har med utseende och klädval att göra känts ... ja skit ärligt talat. Har bara velat gömma mig under en keps och alla försök till att piffa till har förvärrat än förbättrat. Så jag släppte det. Har bott i keps och ungefär samma kläder hela våren för att minimera ansträngning och den senaste månaden släppte jag det helt. Tiden jag vanligtvis lägger i badrummet minskade, kepsen har varit obligatorisk för att slippa fixa håret och för att unna sig känslan av att gömma sig en aning. Har burit samma jeans, kavaj och t-shirt alldeles för många dagar i rad och enkom haft myskläder hemma. Garderoben gapar tom på sommarkläder men det får vänta lite till. Nu njuter jag av låta bli pifferiet så kommer det kännas roligt att dra igång det igen sen.Läs även: Saker livet lärt mig
