Gudars, känslan i mig idag ÄR. Sov för få timmar natten till igår och lade mig sent igår, plus att jag känner mig "arbetsbakfull" (som Elins beskrev det som i veckans poddavsnitt) efter gårdagen. Ikväll blir det tidigt i säng och försöka komma ikapp. Det är också bara några dagar kvar till mens och allt det där så allt är väl i sin ordning. En härlig kombination av det mesta med andra ord. Dagsformen = inte på topp. Jag återkommer ju ofta till att acceptera sin dagsform och utgå från vilka förutsättningar man har. Applicerar det på mig själv idag och justerar det som går i dagens prioritering. Appropå att sova för lite så har jag ett klagomål från kroppen som alltid slår an när just sömnen ligger back. Det tog ett tag för mig att koppla ihop det men nu är det en av kroppens tydligaste signaler: Jag får alltid tungt att dra djupa andetag när jag sovit få timmar. Som häromnatten när jag sov ca 5 timmar med uppvak då Edith ropade och vaknade till av att hon kom in till min säng och låg tätt intill, vilket är supermysigt och inte det bästa för sömnkvaliteten. Igår skickade kroppen in klagomålet, på eftermiddagen kändes det tyngre att dra djupa andetag. Imorse när jag ändå fått ihop 8 timmar men lite vänt på dygnet så var det omedelbart lättare igen. Det är så tydligt och händer varje gång. Känner ni igen er? Vilka sådana signaler har ni när sömnen ligger back? Läs även: Härmed tar jag farväl till 33 valda sanningar som skadar mig
