De senaste åren har tvingat mig att blicka inåt. Att söka mig till utomstående för samtal och möta gamla mönster på djupet. De senaste åren har behovet av läkning varit stort. Hela mitt inre har behövt lugn, tystnad och reflektion till förbannelse. De senaste åren har inneburit att jag behövt göra mig av med gammalt och lära mig på nytt. Nyttigt, obekvämt och stundtals enormt dränerande. I det har jag vacklat, läkt, utvecklats och haft enorma behov av återhämtning. Att puppa in mig. Nu behövs något annat. Det lugna och stillsamma som tidigare var så behagligt blir nu platt. Läkningen har gjort skillnad och livet ser annorlunda ut. Nu finns utrymme för det som ryms inom utforskande, äventyr, nytt, kraft, nyfikenhet. De andra delarna av livet som varit vilande. Livet lär mig än en gång att aldrig stagnera. Att aldrig säga "såhär är det" (eller "såhär är jag"), utan att alltid lägga till det lilla magiska ordet "nu" i den meningen. Såhär är det nu. En dag, snart eller längre fram är det annorlunda oavsett var vi befinner oss. Fram till ganska nyligen behövde jag skala av intryck och belastning för att blicka inåt, nu behöver jag skala upp för att utforska det som finns utanför. Jag värdesätter alla delar likt högt. Ingenting fungerar utan det andra. Inåt bygger grunden, utåt kryddar. Såhär är det, nu. <3Läs även: 2023 i ord och bild
