Minns ni att jag nämnde i våras att jag äntligen gick igenom en utredning för att få svar på varför jag inte mått bra? Sedan dess har allt hänt och många förändringar behövt göras. Kortfattat så fick jag efter mycket om och men veta att jag har läckande tarm och är intolerant mot komjölk, äggvita och en del annat. I samband med det här behövde jag lägga om hur jag äter för att läka tarmen och försöka acceptera ett komjölksfritt liv. Om vi ska gå tillbaka till någon slags grundkärna så sökte jag vård för magen första gången redan 2011, ett år innan min utmattningsdepression, och fick då det enkla svaret att jag var laktosintolerant. Att äta laktosfritt hjälpte en del i början men under åren har magen blivit allt sämre utan att jag riktigt hängt med i utvecklingen. Det är så märkligt hur man vänjer sig med något som är uppenbart fel när det sker successivt. Utan att gå in på för intima detaljer så var det uppenbart vid varje toabesök, under dagarna och i mitt generella mående men eftersom allt blir vardag så kopplade jag inte. Jag kopplade inte heller att tarmen har en enorm inverkan på ens psykiska mående och att mycket av den nedstämdhet jag känt berott på den läckande tarmen. Livet har varit så oerhört intensivt, stökigt och prövande de senaste åren att mitt fokus har varit på allt runt omkring snarare än att studera det som landade i toaletten i detalj. När jag slutligen fick mina provsvar visade det sig att det är läckande tarm (går att läka) och intolerans mot komjölk (går inte att läka vad jag vet) och ni som följt mig vet hur mycket jag förespråkar att äta allt och hur stark motståndare jag är mot förbud. Därav har jag behövt tid att processa det faktum att jag inte tål mjölk och därmed behöver leva ett liv utan mejeriprodukter, fy satan så förbannat jävla tråkigt och frustrerande. Ehhhhhh. Hur som helst, vi stannar här för nu så kommer jag berätta mer om allting i kommande inlägg. Men det viktigaste av allt är att genom att äntligen ha fått svar på varför jag inte mått bra psykiskt och fysiskt under så många år och därmed behövt lägga om kosten och därmed få uppleva den enorma skillnaden så är det värt allt. För att inte tala om hur mycket bättre magen mår och ja, toalettebsöken är numera 💘. Det är en sådan befrielse att jag knappt kan beskriva det. Som sagt, mer om allt snart men det här är en sådan viktig hållplats i min hälsa som jag äntligen fått tillgång till. Är oerhört tacksam för provsvar och fakta att förhålla sig till även om det innebär förändringar som jag verkligen inte önskar. Läs även: Mer om min ensamresa!
