♥ Tröttheten lamslår oss ibland. Det blir lätt för mycket. Jag tänker på hur vi har format livet. Vilka ramar vi sätter för oss själva och hur det får oss att må. Hur vi fångar oss själva, alla längtar efter frihet men vi jobbar oss allt längre ifrån den. Friheten i hur vi spenderar våra dagar men också friheten inuti oss själva. Hur kommer det sig att vi lever som om allt handlar om att göra så förbannat mycket. Vi tappar upplevelsen då. ♥ Jag har ett behov av att göra mig av med saker. Med prylar. Med fördomar. Med fasta ramar. Känner ett enormt behov av att lätta sinnet. Befria från tusen intryck. Tampas ibland med att låta min inre röst tala högre än samhällets. Vet ju innerst inne vad jag vill och önskar. Mår bra av. Har ett behov av att befria mig från det som stänger in och igen. Förväntningar. ♥ Kroppen pratar med oss hela tiden, få gånger väljer vi att lyssna. Vi tänker, får lära oss att känna är svagt och dåligt. Vi får information från oss själva hela tiden, men vi värdesätter den inte. Vi stänger av och kör på. Ironin i att vi föds med all kraft och i kontakt, sedan spenderar vi hela livet med att försöka hitta tillbaka in, in till det som vi hade från början. ♥
