Jag vet inte riktigt vad jag kan skriva just nu. Ännu ett, vad det verkar, terrordåd. Ännu en gång drabbas Frankrike. Det är så fruktansvärt och känslan av hjälplöshet kan inte riktigt motas bort. Tänker på alla drabbade och vet inte riktigt hur en ska hantera det här, ingenting känns ju tillräckligt. Vad kan man göra. Livet är så skört. Vi får inte ta det för givet. Idag får vi krama våra nära och kära extra hårt.
