Jag skrev ett inlägg för prick en månad sedan om att jag klarat 6 månader med bebis och jobb - och blev trött. Sedan jag skrev det inlägget så har tröttheten lättat och kommit tillbaka. Inte alls märkligt eftersom den månaden har innehållit träningsresa till Kreta med bebis, lansering och inspelningar av min podcast Ofiltrerat, möten, skicka iväg en bokidé till min förläggare, gruppträning och så vidare. Och nu är jag rejält sliten i kanterna. Hade bjudit in till 30 års galej för att fira att jag fyllt nästa lördag men de senaste veckorna så har jag bara känt NEJ, inte ännu en grej. För även om det är underbart att få bjuda in sina vänner på en heldag med roliga aktiviteter, häng och god mat så är det saker att styra upp, handla, fixa och jag har en tendens att gå all in. Så igår ställde jag in det. Det kändes som att det skulle ta mer energi än det skulle ge just nu och det vill jag inte. Och plötsligt så fick jag en hel helg av ledighet. Fantastiskt! Både jag och Kim känner oss slitna så den här helgen ska vi bara vara hemma tillsammans (med undantag för att jag ska på afternon tea på söndag = egentid!). Vi ska greja med balkongen, jag ska få sovmorgon och tid till att springa en runda. Vi ska äta frukost länge och jag ska jobba några stunder. Och ligga i soffan på kvällarna. Vill se Lets Dance imorgon och heja på Maggan. Det är inte så härligt att vara trött, men det är ändå ljuvligt att möta sin trötthet, acceptera den och göra det bästa man kan för att stärka sig själv igen. Det faktum att jag ställde in min fest med typ en veckas varsel gjorde mig riktigt glad. Glad för att det var det rätta beslutet och för att det satte mitt eget välmående främst. Och bara tanken på den här helgen som kommer ger mig lugn i hela kroppen. Vila. Rensa garderoben. Köpa en ny blomma eller något.
