Ni läste kanske gårdagens inlägg? Ärligt talat så var jag helt sänkt igår jag skrev det. Kände att det var mycket som behövde komma ut och mycket av det bottnar i att jag är så innerligt rädd för att det ska "vara över" snart. Det här året har gett mig mer än vad jag någonsin kunnat drömma om. Jag har fått ge ut min första bok, blivit uppskattad och hyllad och fått sådana enorma mängder kärlek för den att jag knappt kunnat ta in allt. Vann mitt tredje bloggpris, blivit nominerad till många fler, lanserat kurser som mottogs bättre än jag vågade hoppas på, har fått göra en podcast, webb-TV, många fantastiska samarbeten och börjat hitta mig själv i mitt jobb och företagande. Människor tror på mig, boostar min väg och hjälper mig framåt. Och ovanpå allt detta så fick jag den vackraste kärleksförklaringen någonsin när Kim friade och gav mig ett helt dygn av upplevelser i samband med det. Nu planerar vi vårt bröllop som redan ger så mycket kärlek från alla peppade gäster. Utöver det så har jag fått lära känna nya människor, hittat nya vänner, kommit ännu närmare min familj och de är friska. Jag mår bra och lär mig att ta hand om mig själv lite bättre hela tiden. Det är för mycket. Det borde vara för mycket. Allt det här är så överväldigande och generöst och fint och fantastiskt och jag är på ett plan livrädd för att det ska försvinna. Jag påminner mig så ofta jag kan om hur tacksam jag är och hur hårt jag jobbar för att det ska vara förtjänat. Jag får aldrig tappa fotfästet och ta detta förgivet. En enda människa kan inte få såhär mycket kärlek på ett år. Därför har det där beskedet som jag skrev om plockat fram rädslan jag känner djupt därinne. För det enda jag kunde tänka var "nu är det kört, nu vänder det". Nu har jag fått min del av det goda och jag förvaltade den inte tillräckligt bra. Osäkerheten slog till och känslan av "du ska inte tro att du är något" slog sig fram. Jag är aningens märklig som svänger så snabbt mellan hopp och förtvivlan men får försöka uppskatta kraften som kommer av det. Och fortsätta vara tacksam över allt som jag får uppleva. Oj, det här blev världens längsta inlägg. Det bara kom rakt från hjärtat när jag öppnade datorn.
