God lördag och glad påsk! Vi har precis kommit till mina föräldrar i stugan där vi ska spendera de kommande dagarna. Påsklov för barnet och skrivarstuga för mig. Är så trött att en eftermiddagslur lockar. Sitter i soffan och blickar ut genom balkongdörren där jag ser morfar kasta rockring till Edith som glatt skuttar efter den. Så full av liv och lek. Brukar känna mig så, det var ett tag sedan nu. De senaste månaderna har tagit på krafterna, vilket är helt i sin ordning utifrån det som varit.Ibland kommer man till vägskäl i livet, där man behöver göra aktiva val för fortsättningen. Befinner mig i ett sådant nu. Tänker på andra vägskäl som livet erbjudit tidigare, alla gånger jag haft känslan av att ömsa skinn - ofta som ett uttryck för att något är på väg att förändras eller fördjupas. Den här gången representerar vägskälet ett avslut och en början. Det känns fint. Ska försöka ge mig in i det med den känslan, att det är fint. Det är bra. En dörr stängs och en annan öppnas, som alltid. Påsken är här. Massor med mysigt, välplanerat och glatt syns i sociala medier. Kom ihåg att det är en ögonblicksbild, livet pågår fortfarande med allt vad det innebär. Vackra bilder representerar inte 100% av hur folk har det. Vet knappt var den här texten börjar och slutar eller vad jag skrivit. Något behövde komma ut. Kroppen är tung så behovet av en eftermiddagslur vinner. Promenad får vänta till senare. Läs även: Hur börjar man lyssna på kroppen?
