För snart ett år sedan (okej april men ändå) så slutade jag dricka kaffe. Åh, livets dryck! Varför frivilligt ge upp detta som jag älskar så mycket? Berättar om det här (klicka för att läsa). Då hade jag nog aldrig trott att det skulle bli permanent - att jag faktiskt på riktigt skulle sluta dricka kaffe, men här är jag nu snart ett år senare och det finns inte en uns av vilja att börja igen. Som jag skrev då så märkte jag lusigt nog omedelbara effekter av att sluta: Min mage mådde direkt hundra gånger bättre, liksom toalettvanorna och hela kroppen blev lugnare. När det var dags för den vanliga rundan av PMS (innan jag blev gravid) så dök den aldrig upp och jag kände mig allmänt mer jämn i humör och känslor. Så har det fortsatt och jag är så tacksam för att den ändå lilla förändringen kunde göra så stor skillnad. Angående PMS så är det många kvinnor som upplever att allt kring menscykeln blir positivt påverkat av att sluta med koffein (läs mer här) och det är så oerhört intressant! Jag kommer fortsätta på det här spåret och när jag blir sugen på kaffe så finns det tack och lov koffeinfritt. Trodde det skulle fattas mig eftersom hela ritualen kring den där första kaffekoppen på morgonen är så helig och underbar men när välmåendet blev så mycket bättre väger det så tungt att det inte blir det minsta jobbigt att hoppa ... plus att koffeinfri havrecortado är också jättegött 🥰Någon som upplevt något liknande?Läs även: 11 veckor utan kaffe
