/ Inlägget innehåller annonslänkar / » Här finns den gula kavajen! / Här finns de gula byxorna! » Tröjan finns (på rea i olika färger) här! » Liknande byxdress i mörk grönt här! / Och en somrig variant här! » Klänning här! » Byxorna här! / Tröjan här! (nu nedsatt till 89:-) » Liknande här! » Byxdressen här! / Med korta ärmar och ben här! » Överdel här! / Byxor här! / Finns även i lila, byxor här och överdel här! » Byxorna här! Den här våren har jag äntligen, efter 31 år, börjat hitta en klädstil som jag trivs i. Jag har aldrig haft en stil, bara klätt mig efter vad som är bekvämt och om det är inom ramarna för vad som är "okej eller inte". Under alla shoppingrundor under tonåren så var första tanken alltid ”vad ska folk tycka om jag har det här på mig” och kändes det minsta vågat eller spexigt så vågade jag inte köpa. Enda gångerna som jag haft det jag verkligen gillat är i tjugoårsåldern då vi festade dygnet runt och jag älskade trånga tajta fodral. Annars har majoriteten av mina kläder varit marinblå, svarta, grå, klassiska, enfärgade och rätt vanliga. I perioder har jag ju också bott i träningskläder dygnet runt eftersom det både är det skönaste som finns och bra att gömma sig i. Men nu äntligen så har jag börjat hitta ett sätt att uttrycka mig med kläder. Och jag utgår från vad jag själv tycker om och trivs i, inte längre från vad andra ska tycka. Det började med att min projektledare Elin fick i uppdrag att låna kläder till jobbet i Malmö och hon utmanade mig med starka färger och mönster. Och när jag väl började så kan jag inte sluta. I skrivande stund har jag på mig den helgula kostymen på första bilden. Förra veckan en lila stickad tröja till en leopardmönstrad kjol och glittriga örhängen. För bara ett år sedan hade jag aldrig vågat ta på mig varken den nyansen av lila (för att jag bestämt att jag inte passar i det) eller ens någonting i leopard. Än mindre ett helt set i gult. Och jag hade aldrig roliga, stora eller blingiga örhängen till vardags. Jag har haft så många tråkiga valda sanningar kring kläder. Att jag inte passar i färg. Att jag inte kan bära upp rött. Att jag bara gillar grått och marinblått. Att jag är för blek för rött. Att jag inte gillar mönster. Att jag tycker kläder är tråkigt. Att jag inte gillar jeans. Att jag vill ha stilrena grejer som lätt kan matchas ihop. Att det ska vara cleant. Herregud så tråkigt. varför har jag sagt allt det där till mig själv ... tack och lov så har jag börjat slå hål på de där valda sanningarna och trivs så mycket bättre nu. Inget märkvärdigt för andra, men stort för mig. Det är så förbannat roligt att klä sig i färger och mönster. Så tack till mig själv som äntligen hittat det och tack till Elin som utmanade mig!
