Jamen jädrar. Nu kände jag det. Det blir bra med ledighet nu. Har inte alls känt för det. Dels för att det är första julen utan Edith, men också för att det är så mycket roligt som händer på jobbet och andra plan att det känns tråkigt att pausa nu. Men herregud vad det är precis vad jag behöver. Det är intressant hur lätt det är att lura sig själv med att pauser inte är nödvändiga. Att de tar tid och att man förlorar något på att pausa. Det är en sådan tankefälla. Vi behöver kanske börja tänka på pauser som en investering. Som att ta ett steg tillbaka när man ska hoppa, man tar sats. Jag vet ju att jag behöver den här julpausen för att ha kraft att göra allt som väntar nästa år. Och framförallt bearbeta allt som varit det här året. Det är ju först nu som jag på riktigt sakta börjar landa i saker och ting. Att ta en paus är att bli mer hållbar. Det är vad vi kan berätta för oss själva i jul. Och låta den här pausen faktiskt innehålla återhämtning så vi inte bara springer igenom jullovet med konstant fullt upp, hundra släktingar som ska träffas (bockas av), saker som ska fixas och allt det där. Då landar vi i det nya året med ännu mindre energi, än mindre resurser. Den här julvilan bli bra. Den kommer mer lägligt än någonsin.
