Wow, jag vet nästan inte vad jag ska skriva om det här avsnittet. I veckans avsnitt möter jag Elaine Eksvärd och jag golvas av hennes engagemang och ork i sin kamp för barnen. Elaine berättade i sin bok "Så länge han lever" om de sexuella övergrepp hon utsattes för som barn och även om vi pratar om en del annat så återkommer vårt samtal hela tiden till barnen. Jag blir så berörd av det Elaine berättar och det märks nog i intervjun som kan vara min mest osammanhängande hittills. Ingenting känns viktigare än att sprida informationen om att 6 barn i varje klass utsätts för sexuella övergrepp, ofta av en närstående. Det är så vidrigt att det är svårt att ta in. Vårt samtal kommer även att handla om hur Elaine gör för att inte gå in i väggen trots sin höga arbetsbelastning, relationen till Gustav, det faktum att hon gett upp sina vänner och hur man får ihop allt (det gör man inte). "På 90-talet, när jag var tonåring. Då handlade träning om något estetiskt. Men nu handlar träning för mig om att vara funktionell och inte hamna i posttrauma, gå in i väggen eller brinna upp. Det känns ibland som att det ska börja ryka från öronen." "Det som fallit bort de här åren är kompisar. Jag vet inte hur man hinner med det. Jag ser folk som har middagar och hittar på grejer, men det är inte riktigt så." "Det värsta är spekulationer. Att folk märker, det är något men kan inte sätta fingret på vad det är. Sånt gör mycket mer ont. Det är bättre att ge folk någonting att förhålla sig till. Men vi väntade ett år efter vi fått diagnosen. För vi behövde smälta det själv och förstå, vad innebar det här. Det var nog det värsta som hänt mig." "Jag tänker att min ångest, den kan inte jämföras med ett spädbarns ångest som blir våldtaget. Jag sätter det alltid i relation till alla dom barn som blir utsatta och som inte har en talan. Jag önskar att det fanns en vuxen när jag var två till tio år, som förde den här kampen på 80-talet. Och var på alla förskolor. Jag tror det hade gjort jättestor skillnad för mig. Man pratade inte så på 80-talet på samma sätt. Jag tänker att jag jämför min smärta med barnens som blir utsatta och då blir min så himla liten." Lyssna direkt här nedan eller där poddar finns!
