Det är lustigt hur man ibland får precis vad man behöver i precis rätt stund. Vi kom till Högbo Brukshotell igår med en känsla av att egentligen inte ha tid för en paus, hur avkopplande den än skulle vara.Såhär med facit i hand så var det det bästa vi kunde göra. Att lämna ungarna hos mormor och morfar och släppa allt vad verklighet, husbygge och jobb heter gjorde underverk.I detta nu mår jag så ofantligt bra och njuter av den här stunden. Har så mycket jag vill sätta ord på men märker att jag raderar meningar som känns för personliga, en konsekvens av senaste årens klimat i kommentarsfälten.Livet påminner alltid. En liten paus är en investering. En stund av total sinnesro räcker ofta för att få klarhet och kontakt. När man tror att man inte hinner pausa/prioritera sig själv/sin relation är det viktigt att man gör det ändå. Hur som helst. Det är smått ofattbart att det snart är juli, sommaren är i full gång och våra förhoppningar om att snart få flytta in är inte ikapp verkligheten. Vi jobbar stenhårt för att bli klara och försöker samtidigt hitta små stunder för att fylla på energin. Känner mig optimistisk och tacksam, det kommer bli bra till slut. Det ÄR bra.Tacksamhet finnes!
