Hej Fia, Du kan kalla mig Anonym och jag är 21. Jag skulle vilja dela en historia med dig. När vintern började lida mot sitt slut träffade jag en kille. Sådär härligt charmig, rolig och underbar som bara en ny, spännande, "kanskeärdetkärlek"- person kan vara. Vi gillade varandra direkt och började dejta. Efter drygt en månad, precis när det verkligen började kännas som att vi var en naturlig del av varandras vardag, då åkte han. Resor. Ibland är de underbara men aldrig har jag önskat att ett plan ska bli försenat bara några timmar så mycket som jag gjorde när han åkte. Men iväg for han. Till andra sidan jorden. Utan tillgång till internet. Många dyra sms blev det men jobbigast var tiden. Plötsligt var dejter, långa telefonsamtal och övernattningar inte längre en del av veckoplaneringen. För att inte bli galen insåg jag att det var dags att helt enkelt byta ut pojktiden mot något annat. I samma veva hittade jag din underbara blogg och valet var så självklart. Träning. Jag har alltid tränat men aldrig mer än kanske en gång i veckan sen jag började på högskolan. Hittade inte tiden. Men jag hade ju uppenbarligen hittat tid för den fina killen och då tänkte jag att nog måste jag väl kunna hitta lika mycket tid för träning? För mig? Sagt och gjort. Jag blev en tjej med en plan. När dagarna kändes som att de bara bestod av plugg och sömn letade jag luckor. En föreläsning kanske fick offras ibland och tv-serier var faktiskt inte alls lika kul som crosstrainern. Så jag har kört. Med bra musik och inställningen att min träning är bara min tid har jag lyckats träna 3-4 ggr/vecka de senast två månaderna! Och jag tänker inte lyssna på någon som säger att det är något annat än en bragd för mig som har fullt upp med att plugga till civilingenjör. Nu till poängen. Det hade aldrig gått utan dig. Inte bara är du en enormt peppande tjej med motiverande ord och en utstrålning som inte ens ett bredbandsnät kan förminska. Jag kände också ett enormt stöd av att veta att du också saknar någon. Det kanske låter löjligt men jag kunde relatera till din situation och blev otroligt inspirerad av din inställning. Sen är det ju skönt att veta att jag inte är den enda som ibland bara inte orkar göra något annat än se romantiska filmer och äta glass. Många orsaker har bidragit till att jag numera är helsåld på att fortsätta träna, kämpa, svettas och utmana mig själv. Tack för att du varit en av dem. Kramar Anonym . Otroligt inspirerande! Tusen tack för att du delade med dig! .
