Hej! Elin här som jobbar med Sofia. Sofia hälsar och tackar till tusen för de fina meddelanden och kryahälsningar ni skickat och fortsätter att skicka till henne. Det värmer något enormt. Hon är fortfarande lite för dålig för att kunna blogga som vanligt så hon bad mig leta upp något från arkivet så länge. Låt oss kika på ett inlägg som Sofia skrev idag men för fem år sedan. Varsågoda! (Ps. som bonus får ni även en av alla tusen ovärdigt värdiga bilder jag har på Sofia i mitt eget lilla bildarkiv. Tack för mig, hej! Ds.). Låt oss prata om trötthet. Det finns så många olika typer av trötthet vi möts av under livet. Utöver den vanliga som i att man känner sig trött och redo att gå och lägga sig finns det betydligt fler varianter. Här känns utmattningen och tröttheten som kommer med den väldigt aktuell i och med att så många upplever den. För att inte tala om den tröttheten som kommer av stress och i perioden innan man bli utmattad. Många gravida lider av en typ av trötthet, sömnbrist ger en annan typ av trötthet och olika sjukdomar kan leda till ännu en trötthet. Sedan finns det tröttheten som kommer av fysisk aktivitet, mental trötthet och hjärntrötthet (för att nämna några). Och att känna sig trött är en viktig signal från kroppen som vill förmedla något till oss, stort som litet. Ändå upplever jag inte att vi pratar så mycket om just tröttheten när vi pratar om hälsa. Vi pratar ofta om hur man ska få mer energi och vi kan ibland höra att någon känner sig trött sådär i förbifarten. Men hur ofta funderar man mer på sin trötthet och ger den en stunds eftertanke? Om man ständigt känner sig slutkörd, aldrig riktigt återhämtad eller till och med aldrig ens reflekterar över hur trött man faktiskt är för att man är så van – då behöver man göra en förändring. Sedan jag blev sjuk i utmattningsdepression 2012 så har jag fått lära mig att lyssna in min trötthet. Det är en av mina viktigaste signaler som jag måste respektera och lyssna in för kunna fortsätta leva ett välmående och någorlunda balanserat liv. Jag har också varit rädd för tröttheten och trott att minsta tecken på den var farlig för mig och att jag direkt skulle bli sjuk igen. Idag är tröttheten inte skrämmande, men den ligger högt på listan över signaler som jag lyssnar in. Och jag vet att det är helt okej (och till och med bra) att vara trött ibland. Och en viktig detalj - bara för att man är trött är det inte automatiskt något fel. Trötthet är lika naturligt som allt annat vi känner, och ibland så är det en signal om att något inte står rätt till.Reflekterar ni över er trötthet? Upplever ni olika typer av trötthet?
