Fråga: Gravid, nyseparerad och dejta?När man kan börja dejta om man separerat men är gravid från den relationen samt finns ett mindre barn? Känslomässigt har redan föregående relation bearbetats. Vill genuint hitta någon att kunna dela och göra de grejer jag längtat efter, som ej gick med föregående partner, där jag tvingades separera för for illa på olika sätt. Har inga problem att vara själv och vill hitta någon som det genuint känns bra att vara med. Tips? Hur hade du resonerat? Kan man börja dejta som gravid? Framstår jag som en kaosig person då? Är precis det motsatta, men min tidigare partner har inte tagit sitt ansvar på olika sätt. Hur hade du tänkt i denna situation? Kram!Det finns såklart inget rätt svar på den här frågan och ingen annan vet som är bäst för dig. Men eftersom du efterfrågar hur jag resonerat så är det ungefär såhär: Jag personligen hade nog haft svårt att dejta och inleda något med någon som gravid och nyseparerad, helt enkelt för att allt det på en gång hade känts tillräckligt att hantera och ta hand om samtidigt, speciellt med ett mindre barn. Att träffa någon för kul, visst kanske men hade nog inte haft i mig att leta efter en seriös partner i ett sådan skede i livet. Hade nog känt att det vore för tidigt att introducera någon ny för barnet som precis fått separerade föräldrar och snart ska få ett syskon och precis flyttat, det är väldigt mycket för ett barn som det är utan att också ta in i ny vuxen som ska konkurrera om mammas uppmärksamhet. Det är också en aspekt i att släppa in en ny person i en graviditet (och snart en nyfödd) som är en sådan sårbar och intim tid, det tar tid att lära känna varandra och jag skulle inte vilja "riskera" den tiden med vem som helst som det blir innan man hunnit bygga en trygg relation där man verkligen känner varandra. Så nej, jag landar i att jag sannolikt inte hade dejtat som gravid och nyseparerad. Av flera skäl.Men som sagt, vad jag tycker och tänker är oviktigt. Det enda som betyder något är hur du känner och hur du resonerar och vad som får dig och dina barn att må bra. Tänker också att en separation går i flera olika stadier och många av dem kommer först efter att man flyttat isär, efter att man börjat komma in i den nya vardagen, efter att man börjat slappna av på riktigt - även om man är den som valde att lämna, så det kan vara bra att ha med sig. Men alla fungerar olika och alla situationer och relationer är olika så det finns som sagt inte något facit för vad som är rätt svar här. Hoppas att du hittar din, och er, väg <3 Fråga: All kroppshets. Med alla sociala medier vi har idag, Oxempic?Det är farligt hur gränserna för vad som är normalt och vardagligt hela tiden flyttas. Det är inte längre särskilt konstigt att någon drar till ett annat land för att göra en skönhetsoperation och botox är lätt att fixa på lunchrasten. Det går hela tiden trender om hur man inte ska äta eller hur man ska jaga ideal så det finns inget annat att säga än att det är farligt. För alla, inte bara barn och ungdomar eftersom vuxna är de som faller för det och därmed bidrar till normaliseringen. Idag är det nästan mer ovanligt att vara den som inte har gjort någonting och att "stå emot" blir något man aktivt behöver välja eller jobba på. Det finns något viktigt i att folk berättar att de har gjort ingrepp istället för att låtsas att det är naturligt, men det finns också något problematiskt i det och det är svårt att navigera i. Jag skrev mer om mina egna tankar kring botox här (har fortfarande inte gjort någonting och vill helst fortsätta så) "Är det nu jag börjar med botox"?Hur resonerar ni i samma frågor? <3
