Eftersom ni har önskat fler historier och recensioner från mina PT-kunder vill jag nu bjuda er på min kund Maddes historia. Den här tjejen har förändrat hela sitt liv totalt och imponerar på mig varje gång vi ses med sin orädsla, envishet och driv. Jag önskar att ni kunde se hennes numera lysande utstrålning men hoppas att den lyser igenom hennes ord: När Fia frågade om jag ville dela med mig av mina första 10 gånger med läsarna på hennes blogg tänkte jag direkt att jag ville göra det. Efter vartenda pass med henne har jag gått därifrån och velat ta fram en banderoll med texten PT-FIA GER MIG LIVSLUST och gå med träningsskakiga ben genom hela Stockholm. Bara någon månad innan jag träffade Fia för första gången hade jag hamnat i ännu en kroppshatande period. Min kropp var en bara något äckligt bihang jag har tvungen att släpa runt med vart jag än gick. Jag gick alltid i långärmat för att dölja armarna som i mina ögon mer såg ut som stora lår hängandes från axlarna. Resten av kroppen gömde jag i svarta gärna för stora kläder. Jag behövde ta tag i mig själv, ta tag i min hälsa och byta till en långvarig lösning. Efter ett halvt liv av aktiv fiendskap med min kropp orkade jag inte längre. Men att börja träna var något av en skräck för mig. Att sitta i maskinerna på gymmet kändes inte bara långtråkigt utan även osäkert. Gör jag fel? Hur tränar man rätt? Osäkerheten gjorde att jag inte vågade gå dit alls. När min syster (som då var en kund hos Fia) tipsade mig om Fia sa jag tack men nej tack. Min bild av personliga tränare var stureplanssadister som skrattade åt alla som inte hade disciplin nog att ha storlek 34. Men min syster övertalade mig att den här tjejen verkligen var något annat – och hon hade så rätt! När jag kom till Fia var jag verkligen så otroligt otränad. Jag stod 15 sekunder i plankan, kunde göra sju stycken inte helt godkända armhävningar på knä och såg jag en backe blev pulsen katastrofalt hög. I dag är min bild av träning en helt annat. Jag har ”väckt” mina muskler och känner mig så mycket starkare och mer kapabel att göra saker. Min höst är fylld med en massa träningsmål som jag verkligen ser fram emot att uppnå. Jag tycker det är jätteroligt att träna med Fia för det är så knäppt. Det har hänt att jag behövt åka buss den korta vägen till tunnelbanan efter ett träningspass för att mina ben har darrat som hos en nyfödd kalv. Hon ger mig aldrig ett frikort de sista repetitionerna för att jag håller på att avlida under övningen utan ler bara och säger ”hääärligt tjejen, två bonusar!”, och hon kommer alltid med nya grejer för att ge mig den där obeskrivliga träningsvärken. Jag trodde helt ärligt att Fia var sadistledare i någon hemlig klubb efter mitt första benpass. Vaknade på morgonen och kunde inte ta mig ur sängen, och där låg jag i samma ställning i tre dagar. Jag har haft så ont i hela kroppen att jag trott att det varit en skada och inte träningsvärk. Men sen nästa gång man gör övningarna och inte är död dagen efter utan bara nästan död, då känns det helt fantastiskt. Och när man efter ett par veckor gör en övning och inser att man kan öka vikten/motståndet då är man odödlig. ,. ,. fortsättning följer.
