Ni vet dem här dagarna då allt känns som olika varianter av kaos? Jag hade nyligen en sådan dag och hjärnan höll på att koka över av belastningen redan före lunch. Mobilens skärm blinkade av obesvarade grejer, mailen släpade efter och listorna på grejer att göras växte i samma takt som saker betades av. Ibland finns det helt enkelt knappt något slut på uppgifterna. För att hitta någon form av energi klev jag ut i Hammarbybacken för några snabba lunchintervaller. Redan efter de fem första kände jag hur syret, och livet, börjar återvända till skallen. Det är verkligen det bästa en kan göra när dagarna blir såhär. Att ta sig tiden att få kliva ut i backe eller skog och bara springa av sig. Att få möta svett och känna pulsen dåna i öronen. Att befria sig från arbetet och måstena. Att släppa sig fri. Andas. Så värdefullt. Testa det nästa gång dagen känns som olika varianter av kaos. Foto: Erik Dilexit
