Gud, rubriken på detta inlägg alltså. Men såhär: De senaste snart sex åren så har jag tränat med rehab i fokus. Det låter sjukt när jag skriver det såhär. När jag blev sjuk i utmattniningsdepression så var det först inte tal om någon träning alls eftersom jag inte tog mig ur sängen i början. Sedan blev "träning" (rehab) typ att ta sig ur lägenheten och sitta på en bänk när hemma. Efter ett år så anlitade jag en PT som skulle hjälpa mig att komma tillbaka. Rehab. På den vägen skadades mina armbågar svårt vilket betydde att de krävde allt fokus och återigen, rehab. De följande åren så blev fokus på att bygga och stärka både kroppen efter utbrändheten och att få tillbaka funktionsdugliga armbågar. En jädra massa rehab. Och nu har jag gått igenom en graviditet och förlossning. Fokus är alltså fortfarande rehab. Men så snart jag känner mig så pass återhämtad och läkt att jag kan börja träna med ett annat fokus än rehab, då vill jag träna för att bli snyggare. Ni som följer mig vet att det inte är där jag brukar lägga fokus, snarare tvärtom, men jag känner så starkt att nu efter nästan 6 års rehabträning så måste jag få testa det där med att träna för att bli snyggare. Det skulle på något sätt få kännas befriande, som att jag är framme i mål. För jag tänker att om man kan träna för att bli snyggare så är kroppen hel och frisk och mår bra, då har man råd att hålla på med det där strösslet som att träna för att bli snyggare.
