God morgon, onsdag! Vill börja med att tipsa om mitt andra hemmaträningspass som ligger på IGTV på min instagram. Där kan ni träna tillsammans med mig i 30 minuter. Det enda som behövs är en stol och en matta. Dessa pass föddes i att jag fick i uppdrag att träna Aller media som jobbar hemifrån via livesändingar i deras facebook-grupp. Kör ett vid lunch idag så det kommer upp ett till på instagram efter det om ni vill köra det med någon dag. Hur mår jag? Har haft några känslomässigt omtumlande dagar med samtal som bringat klarhet, vår skilsmässa har gått igenom, jag har fått ta beslut i hur mitt företag ska ta sig igenom den här Corona-krisen på ett hållbart sätt och en del annat. Kunde kanske känna att det var rimligt att jag nu vaknade med ångest och kände mig deppig, men som jag skrev igår så känner jag livet i mig på något märkligt sätt. Känner mig närvarande, hoppfull, trygg och något jäklaranamma-vi måste greja det här-bor i mig. Det är såklart lätt att tänka så när man bekvämt kan fortsätta sitt arbete hemifrån och inte behöver möta vardagen i vården eller varsla tusentals anställda. Låt det vända snart. Appropå något helt annat. Sedan jag blev mamma så kommer det små stunder där jag golvas över att min bebis inte är en bebis längre. Som imorse när vi vinkade hejdå och hon satt i en av pedagogernas knä och berättade att två av hennes kusiner har två mammor (de pratade om stjärnfamiljer förra veckan) och att familjer kan se olika ut. Och nu när jag skriver det här sent, så hör jag henne kliva ur sängen, dricka vatten och gå och lägga sig igen utan att ropa. Det är makalöst. Eller, hehe, det är såklart enbart makalöst för mig och hennes pappa men det känns verkligen så. Att få se henne växa upp är otroligt. Vi hörs senare. Puss! Läs även: » Jag sprang Vårruset och kissade på mig
