Här är en liten påminnelse till alla som kände som jag gjorde klockan 11.56 idag. Hade planerat att träna på lunchen men väl där så var det tvärstopp mentalt. Ville inte. Orkade inte. Hade 32 anledningar att strunta i det. Men så insåg jag att solen sken. Och då påmindes jag om hur skönt det ju alltid när man kommer ut i friska luften. Och att det är fint med en paus. Så tog ändå på mig kläderna och sänkte tröskeln genom att säga till mig själv att det kunde räcka med en promenad om jag fortfarande inte kände för det när jag kom ut. Men så möttes jag av det här. Nu gör det sig ju inte rättvisa på bild men luften var krispig, solen sken och det kom en luftballong och förgyllde utsikten. Redan blev jag lite piggare. Eftersom jag inte var så sugen så gjorde jag det som alltid fungerar när det handlar om att mysträna/rasta kroppen: Ställde klockan på ett antal minuter och bara gjorde det som kändes rimligt i stunden. Använde trapporna. Sprang, spurtade, klev, gjorde armhävningar, plankan, utfall och så vidare. Fick upp pulsen, blev svettig och fick igång cirkulationen. Trött - men ändå piggare och glad! Läs även: → Skit i antalet kilometer!
