Skrev det här förut: Jag kom precis in från ett spontant träningspass. Dagens arbetstimmar byggde upp en orimlig lust till att röra på mig så det var bara att ge sig ut och göra av med energin. Det här passet var så spontant att det inte fanns någon tanke eller planering i det. Jag funderade på det här med träning och vad som händer med den när vi inte värderar eller mäter den. För det är ju ofta så att vi gör just det – Värderar. Mäter. Jämför. Ett träningspass värderas efter antal kilometer. Hur lång tid det pågick. Hur svettig man blev. Hur mycket blodsmak man kände på tungan. Vi värderar passet efter hur mycket vi gjorde eller hur snabbt vi sprang mot sist eller hur många kalorier det gjorde av med. . Vi sliter och bedömer. Vi mäter, jämför och värderar. Vad händer när vi låter bli? Vad händer med vår träning när vi bara gör den utan att bestämma att det är bättre att träna en timme än tjugo minuter. Vad händer när vi tränar på känsla och lust istället för efter ett strikt schema. Vad händer när vi tränar utan att värdera passen efter allt det ovan? Läs även: » Du får skratta även när du mår skit
