Ni vet den känslan av att behöva komma ut och verkligen RASTA sig? Som att spring i benen samlats över tid och nu behöver få utlopp, som man kände efter en förmiddag hemma som barn. Så har jag känt ett par dagar utan att ta steget ut. Men ikväll fanns utrymmet och så belönande det var!Tempot var behagligt, luften krispig och känslan av befrielse fyllde mig. Den här typen av löpning är så oerhört belönande och jag påminns varje gång om hur mycket jag älskar det. Som med all träning så upplevs den så olika beroende på vad man fyller det med i form av press, prestation, värderingar, valda sanningar och annat. Att springa för själen gör all skillnad för mig och jag njuter av det. Läs även: Ord från hjärtat
