Att springa fort är bra. Att lyfta tungt är bra. Att träna hårt är också bra. Men något av det kanske bästa för den moderna människan är den där "tråkiga" träningen. Den där träningen som fokuserar på att förstärka det svaga. Den där träningen som inte ger största pulshöjningen eller mest svett i ljumskarna, träningen som kanske inte ens ser jobbig ut. Träningen som stärker grunden. För att förtydliga - igår fick jag med mig två familjemedlemmar ut på gräsmattan för ett träningspass. Båda har smärtor i axlar och rygg och en av dem är fruktansvärt stel. Det snällaste (och viktigaste) är då inte att börja hetsa med tunga vikter eller avancerade intervaller. Det deras kroppar behöver är skonsamma och stärkande övningar som ökar blodcirkulationen, utmanar rörligheten och inte ökar smärtan. Övningar som känns genomförbara och som lockar till fortsättning. I en sådan här situation är det så lätt av att lockas att göra för mycket. För den typen av träning som jag pratar om är knappast den sexigaste eller roligaste - men den viktigaste. Tillsammans så gjorde vi enkla saker som jorden runt (ligg på mage, ha en bok i handen och flytta boken framför huvudet och ner till ländryggen så det blir en cirkel med armarna), kroppslyft (ligg på mage och lyft överkropp, ben och armar och håll kvar så länge du orkar (spänn skinkorna!) och upprepa) och enkla övningar med gummiband. Och först av allt så cirkulerade och roterade i axlar, skuldror och överkropp för att ens komma igång på ett vettigt sätt. En av dem kunde knappt föra armarna i en cirkel liggandes på mage när vi började. Efter några rundor med övningarna ovan så ökade rörligheten dramatiskt och belöningen blev den där varma känslan i kroppen - för att inte tala om att rörligheten som var betydligt bättre redan imorse. För att summera det hela - anpassad träning är guld för alla kroppar. Börja där du är just nu. Börja från början och öka sedan gradvis. Ha inte bråttom. Bygg kärnan och grundstyrkan (och rörligheten) innan du kastar på tyngd och något avancerat.
