Jag var kanske inte så sugen på att träna, men kände ändå att yoga skulle vara rimligt att ge mig själv. Men herregud. Det var mer än rimligt, den där 90 minuters klassen med en blandning av tuffare fysisk yoga och genomgående stretchpositioner med twister och avslappning och allt vad det var, var det snällaste jag gett min kropp på länge. Fick till fyra träningspass förra veckan. Ett tabata-pass, en löprunda och två pass med en form av cirkelträning. Och det kändes härligt att ha det flowet som det var. Absolut. Och jag kände mig stark som jag skrev om i något inlägg. Men ändå så var det som att något saknades. Som att jag inte riktigt fick till den där känslan som utmanar. Så kom kvällens yogapass som en fantastisk käftsmäll eller vad man ska säga. Det gjorde mig så förbannat gott. Det var som om min kropp pratade med mig under hela passet. Som att den genom att skapa flöde och tillslut öppna upp bekräftade att det är precis vad jag behöver nu. Jag behöver få landa på mattan och utmanas på precis det sättet som en bra yogaklass gör. Få den där mixen mellan fysiska positioner, närvaron i balans, meditationen och rörligheten. Jobbiga cirkelpass också, absolut. Men yogan åkte upp i priolistan. Och som en motvikt till det här inlägget - det var en fantastisk instruktör ikväll. Så närvarande, kompetent och bra. Ah. Kroppen visade tydligt att den behöver yoga för att må bra just nu. Det ska den få. Läs även: » Varsågod, ett träningspass på 15 minuter!
