Någon skrev att mitt inlägg om "träna för att bli snyggare" rimmade dåligt med den bild hon har av mig. Jag läste det jag skrivit igen och framförallt avslutningen: "Det skulle på något sätt få kännas befriande, som att jag är framme i mål. För jag tänker att om man kan träna för att bli snyggare så är kroppen hel och frisk och mår bra, då har man råd att hålla på med det där strösslet som att träna för att bli snyggare." Varför skulle det vara dåligt att ha få må så bra, vara så frisk och hel i kroppen att man kan roa sig med att träna sig snyggare? Vad just "snyggare" nu är eller ens betyder är ju högst oklart, det är ju individuellt som så mycket annat. För mig innebär det exempelvis att jag kan välja att lägga extra krut på att bygga tillbaka muskler och form på just mina axlar som jag hade innan hela rehabkarusellen och saknar. Vad snygg innebär eller ej är oviktigt. Det jag menar är att om man har råd att träna för att bli snyggare så har man kommit långt. Då är kroppen hel, man mår bra, har en god relation med sin kropp, lever hälsosamt och trivs med sig själv. Inga skador, inget destruktivt och inget som egentligen skulle behöva rehabas. Att träna för att bli snyggare är i min värld ett strössel som man lyxar med när allt annat är i hamn. I balans. Tyvärr så blir det ju ofta tvärtom. Många börjar i ändan "träna för att bli snyggare" och hoppar över de där delarna om välmående, hälsa och balans. Och det blir helt skevt och gör ofta mer skada än nytta. Men den dagen jag börjar träna för att bli snyggare så är det grädden på mitt redan välmående, friska och hela mos, så att säga.
