Okej det här är en värdslig sak, men har ändå en poäng. Jag hade bokat in träning imorse och var så redo att gå iväg och köra. Har längtat efter träning hela veckan men inte fått till det eller känt ett större behov av vila. Men idag skulle det ske. Fast det gjorde det inte. Klockan väckte mig när jag sov svintungt så vaknade helt vimmelkantig och undrade vad som pågick. Gick upp och skulle börja packa ihop till träningen när jag kände rispet i halsen. Ett litet men bestämt risp. Så jag bokade av passet och gick tillbaka till sängen för att sova en halvtimme till. Och när jag vaknade kändes världen åt rätt håll, rispet i halsen var borta och jag var i mer balans. Där och då var det bästa beslutet att inte träna för att prioritera sömnen. Nu ska jag jobba klart för dagen. Kram!
