Här kommer något ni aldrig hört förut: Sömn är så jäkla viktigt! Jamen visst. Ja, vi vet ju det. Vi har hört det tusen gånger. Ändå är det inte alltid som det går in. Jag har ju skrivit en hel del om att jag sovit för få timmar de senaste månaderna. Och att jag försöker fylla på nu. Förra veckan blev det bättre. Men så i söndags blev det för få timmar igen. Kände mig bakis i måndags (utan att ha druckit alkohol, men känslan blir ju nästan densamma när man sovit för lite) men tog mig ändå iväg till träningen med stor motivation. Hela min kropp längtade efter att få ta i helt enkelt. Och jag tog i. Glad i hågen så njöt jag av att få röra på mig efter en stillasittande helg. Och så tog det stopp. Ganska direkt så kände jag att det fanns noll grund och noll energi eftersom jag sovit för lite. Där och då så är det lätt att bli besviken men det snällaste är nog att gilla läget och sänka nivån drastiskt. Så det blev ett pass som jag tog mig igenom. Pressade inte alls. Fokuserade på lägre tempo, lägre vikter och att bara hålla tiden ut på stationerna. Alltså, gör så lite som möjligt. Sänk ribban. Gasa betydligt mindre än på ett vanligt träningspass - även fast alla andra kör på och det är lätt att jämföra sig och känna sig dålig. Din dagsform behöver få bestämma. Jag försökte alltså göra så lite som möjligt igår. Belöningen var ändå en skön känsla i kroppen när vi var klara. Och än en gång så påminns jag om hur viktigt det är att sova, speciellt när man ska träna, prestera eller ja, leva egentligen. Gick på ett event med ett träningspass igår morse. Hade sovit fler timmar och det var en helt annan känsla i kroppen. Fortfarande inte superstark, vilket jag sällan är innan frukost, men ändå en betydligt skönare grundkänsla än kvällen innan. Sömnen alltså. Jädra cool grej när man tänker på det. Läs även: → Träning vid utbrändhet - hur gör man? ♥
