Jag pratade med en tjej som berättade att hon är lite av en periodare med sin träning. Hon kör stenhårt i några månader för att sedan köra betydligt lugnare. Under vårt samtal kom det fram att hon kände sig dålig som inte höll i sin träning hela tiden men också att hon gillar att "formtoppa" och köra hårdare i vissa perioder. Men det dåliga samvetet för att hon inte kör stenhårt HELA TIDEN ligger alltid och pressar på. Otillräcklighetskänslorna dominerar. Och när jag lyssnade på henne så slog det mig. Det där är ju hennes version av balans! För henne fungerar det bra att träna hårdare och oftare i perioder och lugnare och mer sällan i andra perioder. Hennes träningsrutin är som en intervall där man pressar på mer för att sedan lugna ner och vila. Det blir ju för fasen balans när vi ser på det ur ett helikopterperspektiv! Och jag kom på mig själv med att först ha tänkt att hon måste hitta en rutin som gör att hon kör lite mer jämt fördelat hela tiden - men varför då? Det här är ju hennes balans och det fungerar utmärkt för henne. Bara hon blir av med sitt dåliga samvete så blir även hon trygg i att hon har hittat sin egen version av balans. Än en gång - vi alla är så olika. Även balans ser olika ut för olika människor. Det finns inte ett facit. Kram!
